En förlovningsring

 
Jag fick en förlovningsring i julklapp. Och det var inte vilken förlovningsring som helst. Utan min mors förlovningsring. Så den betyder mycket för mig.  Jag vill såklart att den inte ligger i en låda, utan jag vill bära den på något sätt.
 
Jag har funderat på att köpa en kedja och ha runt halsen och jag har funderat på ha den runt handleden i en kedja. Nu tänkte jag höra om du har något annat kul/spännande tips hur jag skulle kunna bära hennes ring. 

Mindre än 24timmar

Här hemma njuter jag av jullovet. Jullovet kom lägligt. Jag sover som en stock om nätterna och sover länge på morgonen. Precis vad jag behövde. Men nu är det mindre än 24 timmar tills jag hämtar sonen för mammavecka. Saknar min lilla grabb. Även om det är intensivt när han är här och han testar mig massor så är det tomt när han inte är här.
 
Känner mig starkare efter besöket på vårdcentralen och att jag fått sova ikapp lite. Jag har även funderat på och börja med min setralin igen. Mest för min ångest ökat nu och jag kanske behöver äta tabletterna en tid igen för komma i fas. Jag skall ringa till min doktor i alla fall och prata med henne.
 
Men nu skall jag frossa i min Semla. Åt en igår med. Ibland är det bra med två pack. Har du ätit någon Semla ännu? Tack för inspriationen Helena!
 
 

Flytta på dig!

Förra förra veckan när jag skulle köra Hugo till hans farmor och farfar så såg jag i backspeglen blåsljusen. Jag började redan då planera för att kunna flytta mig så snabbt och så smidigt som möjligt. Så när jag såg en p-plats körde jag in där och ställde mig och var ur vägen för brandbil nummer ett. Såg inte skymten av fler så jag styrden bilen ut på vägbanan igen. Ganska strax efter det såg jag fler blåljusen och börja då såklart på nytt planera min körning för kunna ta mig ur vägen snabbt. 
 
Jag passar såklart på och kör så länge jag kan för vara minst i vägen eftersom jag då fortfarande rör mig. Men så kommer aldrig brandbilen. Vad händer? Jo då är det flera andra bilster som INTE flyttar på sig eller kör lite till sidan så den kan komma fram snabbt.  Jag såg flera bilar i mötande körfältet som körde till sidan, så att brandbilen skulle kunna passera fritt på den sidan så den kom om.
 
Hur tänker folk? Jag måste hem snabbt eller tänker de inte alls?  De kör inte runt fort med blåljusen på  för det är kul. Utan för rädda liv eller egendom.
 
Tänk istället, nästa gång kan det vara jag  eller någon jag känner som är drabbad Jag som har ett hus som brinner som kan räddas om räddningstjänsten kommer fram i tid. En nära vän som är med i en trafikolycka och hens liv kan räddas för räddningstjänsten kommer fram i tid. Självklart skall man inte utsätta sig själv för fara, men kan man bringa fri väg vore det det bästa alternativet.
 
Bild hämtad från Pixabay
 

Att bryta mönster

Idag träffade jag min samtalskontakt på vårdcentralen. Denna gången gav det mer än förra mötet. Jag fick en del goda tankar att ta med mig. Så nu när jag är själv skall jag skriva ner en hel del saker. För ha och se på när det kommer örev mig och förnuftet inte fungerar som det skall när känslorna tar över.
 
Det handlar kort och gott om att bryta mönster.  När jag flytta blev det tufft och gå och lägga sig för det är då jag känner mig som mest ensam. Vilket gör jag skjuter upp det så länge det går. Vilket gör att jag sover för lite. Så nu skall jag skapa nya rutiner. Jag skall försöka lägga mig samma tid varje kväll. Ha en rutin för vad jag gör när jag lägger mig. Ex läsa lite i en bok, spela ett spel på telefonen och ha en max tid för det. Och sedan sova. Jag vet att rutiner får mig att må bra. Så nu gäller det och vara hård och köra denna linjen. Det handlar om mig och mitt välbefinnande.
 
Jag skall inte vara rädd för ta mina insomningstabletter. Kanske är det det jag behöver just nu, för komma i fas och komma i balans. För hitta tillbaka till mitt bra liv igen. Jag skall även våga ta dem om Hugo är här. Jag vaknar om han behöver mig. De är bara till hjälp för att somna. Och när tankar sätter igång kan det vara svårt och sova. Får jag sova, blir jag piggare och orkar mer. Jag blir en bättre mamma och kollega.
 
Och vet ni vad jag gjorde idag när jag kände ångesten bulta? Istället för kämpa mig genom det och tänka det går över snart. Då tog jag en tablett mot ångesten. Och 15min senare var den borta.  1-0 till mig. Jag behöver inte vara stark hela tiden!
 
Det var ett bra samtal, men en timme gå fort. Men jag känner mig stärkt av det. Det gav mig nya tankar och ny energi. Ny tid bokades såklart.
 
 
Bilden hämtad från Pixabay

Ensam

Ensam.
 
Jag känner mig så ensam.
 
Jag vill inte vara ensam.
 
När skall det vända?
 
När skall jag börja gilla ensamheten?
 
Den som jag längtade efter innan jag flyttade, men som nu håller på och förgöra mig helt.
 
Det gör ont. Detta gör mig till en sur, tvär och bitter människa.
 
 
 Bild hämtad från Pixabay