Nu skall jag sluta kämpa

Jag vet inte vad jag skall skriva.
 
Jag vet bara att jag inte må bra. Nu skall jag "sluta" kämpa.
Inte sluta kämpa i som ge upp allt. Men sluta vara stark när jag inte är det.
 
Igår kändes det som jag gav upp som mamma för jag lämna mitt barn till sin pappa två dagar före jag skulle. Men jag såg ingen annan utväg, jag orkar inte med alla konflikter mellan mig och Hugo längre.
 
Han testar mig hela tiden.Han lyssnar inte för fem öre. Han är smart. Han uttnyttjar mitt mående och mitt dåliga samvete.  Det blir helt enkelt ingen bra situation. För någon av oss.
 
På måndag har jag flera samtal som skall ringas. Jag behöver hjälp för mig själv, sedan behöver jag tips och råd för hur jag skall hantera Hugo när han är hos mig.
 
Man kan tycka jag är pedagog och borde veta detta, men när det gäller sina egna barn fungerar inte det pedagogiska lika bra som på jobbet.
 
Jag känner mig mindre värdelös som mamma nu än jag gjorde igår när han åkt till sin pappa. Jag vill tacka er som vet om det förre detta inlägg för era peppande ord och kramar.
 

Ensam

Ensam.
 
Jag känner mig så ensam.
 
Jag vill inte vara ensam.
 
När skall det vända?
 
När skall jag börja gilla ensamheten?
 
Den som jag längtade efter innan jag flyttade, men som nu håller på och förgöra mig helt.
 
Det gör ont. Detta gör mig till en sur, tvär och bitter människa.
 
 
 Bild hämtad från Pixabay
 

Fyra års trots tips

Då verkar det inte vara bättre än att jag åkt på en förkylning. Inte gjort annat än nyst idag.  Men hellre det än magsjuka! Hoppas det går över snabbt.
 
Idag försov vi oss. När jag skulle lägga mig i går vakna Hugo av hans hosta. Sen hade han svårt för somna om igen. Så han fick komma in och lägga sig hos mig. Sedan har jag sovit som en kratta. Vaknat till flera gånger. Så när klockan ringde stängde jag av den och skulle bara dra mig lite. Dumt, för jag somna om.  Tack och lov samarbetade Hugo så jag kom inte för sent till jobbet.
 
Nu känner jag mig slut som artist. Så skall försöka komma i säng i tid. Jag lägger mig rent för sent om kvällarna. Men jag får kanske ordning på det med. Nu när jag mår bättre. För visst mår jag bättre? Jag tycker i alla fall det. Jag måste bara blir bättre på att inte låta Hugos fyra års trots påverka mig. Men jag går på den rent för lätt. Har du något bra tips/knep åt mig, för inte hamna i samma fälla hela tiden?
 
Idag är det två år sedan din begravning mor. Hur lär man sig leva utan sin mor? Hur lär man sig leva med saknaden? Jag saknar dig varje dag. Denna hösten har saknaden och sorgen varit extra stor. Jag hade så behövt ditt stöd nu när jag haft en tuff tid. Men jag har klarat det bra. Jag har hittat andra vägar. Men ingen är som ens mor, ingen förstår en som ens mor förstår sin dotter. 
 
Fuck Cancer
 
 
 

Gråta ögonen av mig

\n
\n
 
\n
\n
 
\n
Jag skulle inte behöva stå i ösregn, gråta ögonen av mig, tända ljus och lämna rosor vid en minneslund för min mor när jag 36år. Det är så orättvist och det sa (skrek?) jag också där i dunklet. Jag/vi kunde väl fått 30år till? Varför?
\n
 
\n
2år av sorg och saknad. Du fattas oss så mycket. Fuck Cancer!
\n