Snart kan jag flyga igen

Nu är det fullt fokus på självmånde för mig.
 
- Jag har idag börjat ta min Sertralin  (SSRI-pepparat) igen. Tar några veckor innan det ger full effekt..
- Fick tid hos min läkare om 1½ vecka när hon är tillbaka från sin semester. Då skall det samtalas mer om mitt månde och vad mer som kan göras för jag skall finna en väg tillbaka.
- Hugo skall vara hos mig två dagar i veckan tills jag börjar må bättre. Sedan skall det såklart ökas och på sikt gå över till varannan vecka igen.
- Jag har ringt familjeservice i min kommun och inom 10 dagar kommer de kontakta mig för uppföljning och tidsbokning för samtal. Nu skall jag få stöd i min mammaroll. Jag ska bli stark som mamma.
 
Snart kan jag flyga igen!
 

Nu skall jag sluta kämpa

Jag vet inte vad jag skall skriva.
 
Jag vet bara att jag inte må bra. Nu skall jag "sluta" kämpa.
Inte sluta kämpa i som ge upp allt. Men sluta vara stark när jag inte är det.
 
Igår kändes det som jag gav upp som mamma för jag lämna mitt barn till sin pappa två dagar före jag skulle. Men jag såg ingen annan utväg, jag orkar inte med alla konflikter mellan mig och Hugo längre.
 
Han testar mig hela tiden.Han lyssnar inte för fem öre. Han är smart. Han uttnyttjar mitt mående och mitt dåliga samvete.  Det blir helt enkelt ingen bra situation. För någon av oss.
 
På måndag har jag flera samtal som skall ringas. Jag behöver hjälp för mig själv, sedan behöver jag tips och råd för hur jag skall hantera Hugo när han är hos mig.
 
Man kan tycka jag är pedagog och borde veta detta, men när det gäller sina egna barn fungerar inte det pedagogiska lika bra som på jobbet.
 
Jag känner mig mindre värdelös som mamma nu än jag gjorde igår när han åkt till sin pappa. Jag vill tacka er som vet om det förre detta inlägg för era peppande ord och kramar.
 

Din placering i kön är nr 23

Önskar du bli uppringd? 

Svaret på den frågan vet ni nog alla. 

Jag ringde vid 11 och tänkte undra hur lång den kön var i morse när vårdcentralen öppnade efter röda dagar. 

Strax efter 13 ringde de upp och jag fick prata med en jätte trevlig och duktig sjuksköterska. Så nu ska jag nog få bukt på ångesten. Hon gav även många peppande ord på vägen. Precis vad en person med ångest behöver. 

Att de tar sig tid och engagerar sig i den de samtalar med fast kön är lång är guld värt. Så nöjd med min vårdcentral. 


Att bryta mönster

Idag träffade jag min samtalskontakt på vårdcentralen. Denna gången gav det mer än förra mötet. Jag fick en del goda tankar att ta med mig. Så nu när jag är själv skall jag skriva ner en hel del saker. För ha och se på när det kommer örev mig och förnuftet inte fungerar som det skall när känslorna tar över.
 
Det handlar kort och gott om att bryta mönster.  När jag flytta blev det tufft och gå och lägga sig för det är då jag känner mig som mest ensam. Vilket gör jag skjuter upp det så länge det går. Vilket gör att jag sover för lite. Så nu skall jag skapa nya rutiner. Jag skall försöka lägga mig samma tid varje kväll. Ha en rutin för vad jag gör när jag lägger mig. Ex läsa lite i en bok, spela ett spel på telefonen och ha en max tid för det. Och sedan sova. Jag vet att rutiner får mig att må bra. Så nu gäller det och vara hård och köra denna linjen. Det handlar om mig och mitt välbefinnande.
 
Jag skall inte vara rädd för ta mina insomningstabletter. Kanske är det det jag behöver just nu, för komma i fas och komma i balans. För hitta tillbaka till mitt bra liv igen. Jag skall även våga ta dem om Hugo är här. Jag vaknar om han behöver mig. De är bara till hjälp för att somna. Och när tankar sätter igång kan det vara svårt och sova. Får jag sova, blir jag piggare och orkar mer. Jag blir en bättre mamma och kollega.
 
Och vet ni vad jag gjorde idag när jag kände ångesten bulta? Istället för kämpa mig genom det och tänka det går över snart. Då tog jag en tablett mot ångesten. Och 15min senare var den borta.  1-0 till mig. Jag behöver inte vara stark hela tiden!
 
Det var ett bra samtal, men en timme gå fort. Men jag känner mig stärkt av det. Det gav mig nya tankar och ny energi. Ny tid bokades såklart.
 
 
Bilden hämtad från Pixabay

Jag är ärlig mot mig själv

Detta är kanske inget mysigt fredagsinlägg.  Men alla fredagar är inte mysiga.  Och alla dagar är inte mysiga. Inte i min värld och jag tror inte det är så i er heller. Jag följer inte så många bloggar (eller instagramkonton) som visar happy happy perfekt hela tiden. Det lockar inte mig.
 
Det har varit tuffa tider nu. Men jag är stolt över mig själv. För jag flyr inte undan mina känslor. Jag låter dem komma när det passar. Det vill säga när Hugo inte är här. Men han påverkas ändå av mitt mående och det gör ont i mig.
 
Mors årsdag, oro in för Hugos operation i tisdags (den gick bra) gjorde att jag i onsdags kväll bröt ihop helt och hållet. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Men efter samtal med far, och med min vän Madde så kändes det bättre. Och sen efter samtal med mina kollegor på torsdagen så kände jag mig starkare.
 
Men idag kom ändå ångesten, när jag var själv med Hugo. Den höll sig borta till fram emot eftermiddagen. Jag måste sluta tvivla på mig själv.  Jag måste sluta anklaga mig själv för att jag flyttat. Att allt är mitt fel. Att det är mitt fel att Hugo vaknar på natten och är ledsen och saknar pappa.  Jag måste släppa det.
 
Jag kunde inte stanna kvar i en relation som inte fungerar så som jag önskar.  Men Hugo påminner om allt bra vi hade i vår relation och allt stöd jag faktikst haft av E i mitt psykiska mående.  Så jag måste hitta nya vägar när jag mår dåligt. Och nästa vecka skall jag träffa en kontakt på vårdcentralen och så får vi se vad det leder till. På torsdag har jag uppföljning på KBT:n och jag hoppas hon kan ge mig något bra tips på en psykolog för mig och prata med. Kring allt med seperationen. Och lite annat som jag kan behöva få ur mig som kommit upp nu när jag gått på KBT:n.
 
Samt jag faktikst pratar om hur jag mår. Jag är ärlig mot mig själv och mot andra. Och jag känner det hjälper och få ut det. Det gör mig lättare och starkare.  Jag klistrar inte på ett smile och säger allt är bra. Jag släpper ut det. Och ja jag är STOLT över mig själv.
 
Jag kommer gå stark ur detta! (jag är bara inte där ännu och det är okej)
 
Bild hämtad från Pixabay