De syns inte!

Det går jättebra och jobba. Jag är sjukt trött när jag kommer hem, men det är inte så konstigt. Men skönt och börja 10:00 och kunna dra mig om morgonen och få lite extra återhämtning. Jag är glad för att ha en sådan kanonchef som väljer se min kompetens istället för min psykiska ohälsa. Att jag ska må bra på jobbet och utanför jobbet. Jag märker att det rycker i mig och att jag vill undervisa och jag får bita mig i läppen när min kollega håller i lektionen. Men jag ser det som ett gott tecken. Att jag är på rätt plats och ingen annan plats skulle fungera så bra som den här.
 
Tänk att min chef är den första chef som inte ser det som ett problem. Och jag blir 37 i höst. Nu har jag inte haft många chefer så, men ja jag har bytt jobb en del gånger när ohälsan blivit för jobbig och man inte direkt haft någon som lyssnat. Då byter man för det är lättare. Man orkar inte kämpa alltid.
 
Imorgon skall jag ringa Anna och äntligen ta tag i mina bryn, eller rättare sagt, brist på bryn. Nackdelen med och vara äkta blondin och ha blonda ögonbrny. De syns inte! Jag har försummat mig själv så länge på så många plan! Fy mig! Men det tänkte jag blogga om i morgon.
 
Nu skall jag avsluta här. Äta lite mer chips med dipp innan jag bäddar ner mig i sängen. Ni kan kika in tävlingen jag har på instagram. Alla ni med barn, barnbarn eller känner någon med barn lär gilla den!
 
@momentsbyjohanna
 
 
 
 
Om ni gillar inlägget klicka på ♥ nedan så gör ni min dag
21 kommentarer


Välkommen



Johanna heter jag och är född 1982, mamma till Hugo, 2015. Jag arbetar som lärare i särskolan och bor i Kristianstad


Bloggen kommer bestå av:


Psykisk ohälsa, handboll, mitt arbete, livet som ensamstående mamma och mitt fotograferande.


Kanske inte just i den här ordningen.


För eventuella samarbeten kontakta mig: enplatsisolen747@gmail.com




Instagram



Kategorier


Arkiv


Länkar

Alice Lindström
Annie


Sök i min blogg



RSS 2.0